Så mycket som händer och så mycket som ligger och väntar där framme. Blir lite rädd stundtals då jag upptäcker att jag tycks bara gå och gå och gå utan att hämta andan känns det som. Uppmuntran från runt omkring hejjar på och får mig att bli glad. Så kommer tanken "Springer jag ifrån något" ? Vet inte, tror inte det. Det är skönt och inte farligt att stanna upp och ställa den frågan. För, visst kan det vara så det är ibland. När dalgången inte tycks ta slut så är det bäst jag springer eller tar en genväg för att fort komma därifrån. Men kanske den där dalgången hade kvar saker att visa mig och lära mig och få kunskap om att kunna hantera den? Mmm tål att tänka på, när jag är på väg in i framtiden. Sakta in sakta ned och begrunda utan att tappa fart. En mästerlig konst jag är på väg att lära mig.
Så... hinner inte mer skrivande... skall iväg till ett nytt projekt en bit härifrån. Roligt spännande och utmanande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar