Helgfriden

Söndag kväll - igen. En rofylld mysig söndagkväll. Vi njuter av livets efterrätt jag och min älskling. Mamman anförtror oss det dyrbaraste hon har och vilar i soffan medan pappan har ett ärende i grannstaden. Vi, stolta morfar och mormor, lyckades byta blöja på vår sovande kronprins och känner oss så förälskade och stolta. Vår egen minsta prins satte vi på ett flyg över Atlanten där han skall roas sig med sin storebror en vecka. Tiden går fort när man har roligt.

Läser oroväckande våldsdåd i vårt grannland och runt omkring längre ifrån oss. Medvetna och ledsna över oron som utbreder sig men vi låter oss ändå kapslas in i bubblan av ett nytt liv av en fin framtid där vi kan göra det bästa vi kan för att tillföra världen något gott.

Tankarna vandrar till dem som just nu kanske har lite svårt att se någon förändring eller en ljus framtid och bönen ikväll får just omsluta dem som drabbats av förlust och jordbävning i sitt liv.

Åsiktsfrihet, viktigt ! men ger det oss ändå rätt till att sprida alla ord vitt omkring oss bara för att vi har rätt till det. Om vi blandar i ett kryddmått av omtanke, sunt förnuft och eftertänksamhet. Bara ett ynka litet kryddmått kanske det kan bidra till att vi faktiskt får tycka vad vi vill men att vi gör det på ett annat sätt, använder ett annat ord eller så säger vi inget alls. Kanske en utopi att säga som Stampes mamma i filmen om Bambi och hans vänner " Om du inte kan säga något snäll, så säg ingenting alls ". Somliga skulle till och med kalla mig för feg, men om jag stannar till vid tröskeln " eftertänksamhet" så kanske jag inser att att jag faktiskt kan välja att vara tyst. En annan gång kanske eftertänksamheten talar tydligt " Nu är det dags att säga något." Men inte vet jag, jag är ju bara en alldeles vanlig stormamma och just nu förnöjsam mormor.

“Om du inte kan säga något snällt, så säg ingenting alls” Stampes mammas kloka råd.