Vissen planta
Jag har en liten pense som blev över när jag planterade om lite krukor. Den fick bo i ett glas där den har trivts bra någon vecka. Idag hängde den med huvudet och såg inte så viljestark ut. Såklart fick den mer vatten men när jag sitter och tittar på den så går tanken att jag nog bör ge den större utrymme och färsk jord. Kanske till och med någon mer blomstervän att leva nära. Må hända får den då livskraften och glädjen tillbaka igen. Liknelserna börjar snurra i tanken och jag tänker att den lilla plantan är som du och jag. Vi har kanske varit för länge i jorden och det spelar kanske ingen roll hur mycket vi än vattnar och rensar vi "händer" inte. En tid som varit är borta och det enda som finns kvar är minnet av storslagna dagar. Om vi låter dem vara minnen kan vi paketera dem och välja vackra band med omsorg för att pryda dem. Men låt dem vara vad de är, minnen, försök inte återuppliva dem, det går inte. Det finns något nytt som är och heter idag. Vi behöver kanske ny jord...