Efter 10 år på mitt arbete på en tidning så ser jag att jag inte hinner säga upp mig utan blir uppsagd istället ... Blandad kompott av känslor poppar upp, en känslan av att inte behövas eller känslan när man sist blev vald på gymnastiklektionerna in ett lag. Ja den känslan kan man ju inte bara sopa under mattan. Men... om man orkar kan man ta och titta den i ögonen, ta en funderare, lida en stund, vara ledsen ett tag men att sedan resa på sig och lämna känslan på plats och se framåt igen. För sanningen är kanske för företaget att det inte egentligen fanns några val än att låta några få gå vidare för att försöka överleva. Vilket jag önskar, absolut. Kanske inte just nu av hela mitt känsliga hjärta men när jag tänker på de som arbetar kvar och kvalitén i de människor jag arbetat med i så många år så visst .. av hela mitt hjärta önskar jag dem allt gott!
Jag kan blicka framåt för det finns redan uppgifter som ligger där förberett för mig, så jag väljer att se framåt och gå dit vägen sträcker sig. BeWell body and soul and do not forget what God have prepared for you
1 kommentar:
Det bästa ligger framför!
Skicka en kommentar