Vissen planta

Jag har en liten pense som blev över när jag planterade om lite krukor. Den fick bo i ett glas där den har trivts bra någon vecka. Idag hängde den med huvudet och såg inte så viljestark ut. Såklart fick den mer vatten men när jag sitter och tittar på den så går tanken att jag nog bör ge den större utrymme och färsk jord. Kanske till och med någon mer blomstervän att leva nära. Må hända får den då livskraften och glädjen tillbaka igen. 

Liknelserna börjar snurra i tanken och jag tänker att den lilla plantan är som du och jag. Vi har kanske varit för länge i jorden och det spelar kanske ingen roll hur mycket vi än vattnar och rensar vi "händer" inte. En tid som varit är borta och det enda som finns kvar är minnet av storslagna dagar. Om vi låter dem vara minnen kan vi paketera dem och välja vackra band med omsorg för att pryda dem. Men låt dem vara vad de är, minnen, försök inte återuppliva dem, det går inte. Det finns något nytt som är och heter idag. Vi behöver kanske ny jord, nya vänner, ny plats, nya rutiner... Det är spännande om än ibland lite svårt att ta nya steg men om vi känner växtkraft i de besluten så tror jag att det håller. 

En underbar sång av Lina Sandell talar om att " som din dag, så skall din kraft ock vara." För mig betyder det inte kraft enbart i mig själv. Jag har sedan barnsben valt att tro på någon som är större än mig själv och Gud ger mig styrkan att faktiskt tro på att jag klarar det  mesta med honom. Så idag vandrar jag på och vandrar på bönernas bro under tiden jag tar mig an dagens uppgifter. Morgondagens uppgifter eller bekymmer kommer vi till i morgon. Idag är idag och min planta ska få ny jord i en ny kruka tillsammans med någon annan vacker blomstervän. 

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.


Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft ock vara",
detta löfte gav han mig.