Sitter och tittar i kapp ett av mina favoritprogram "Sveriges Mästerkock". Det är uttagningar för att gå vidare till nästa steg i Gävle. Berörs så av deltagarnas entusiasm och av deras hängivenhet till det de gör. Blir lika ledsna som de när de inte går vidare men berörs också av glädjen som kommer av berömmet och uppmuntran de får, jag blir så fantastiskt lycklig av det. Tar åt mig personligen av det även om jag sitter här och dricker mitt ganska tråkiga te... Jag blir euforisk och tänker på mitt ena yrkesben som coach för Viktväktarna. Vill man något riktigt mycket och får beröm under vägen kommer det gå vägen, även om det blir kroksvängar och kullerbyttor så bär det för man har stöd och beröm som lyfter och motivation att fortsätta. Det gör att man i sin tur vill ge allt till de medlemmar som kommer och kämpar på sin egna lilla eller stora hälsoresa.
Man brukar väl säga att "Gräset alltid är grönare på andra sidan staketet", jag skulle vilja säga att "Gräset blir grönt där du vattnar det" Uppmuntran, medkänsla, support och delaktighet är vatten som vi alla behöver. Finns inte det blir det ganska snart bruna fläckar i gräset och vi torkar ut. Gud hjälpe oss att påminna om detta i hur vi är mot varandra och tänk om vi detta. Tänk om vi på våra arbetsplatser skulle börja ge äkta menad support och uppmuntran. Inte av slentrian utan tänka till hur och vad vi kan säga till någon för att lyfta en tråkig och kanske misslyckad dag för någon kamrat. Förmodligen skulle arbetet gå lättare och smidigare och företaget man arbetar på blomstra. För det finns ett bevattningssystem som fungerar... mm tänk om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar