Vi går här dag efter dag, vecka efter vecka och livet tuffar på i sina hjulspår som vi kanske finner oss bekant och tillfreds med. Men så plötsligt händer det något som bryter hjulspåren och får oss att tappa fattningen och påverkar oss på ett mer eller mindre omtumlande smärtsamt eller smärtfritt sätt. Det kan tyckas vara som en blyerstpenna som gått av på mitten. Antingen blir vi upprörda, trötta, ledsna eller irriterade över att den gått av eller så hittar vi pennvässaren och gör något åt situationen. Visst pennstumpen blev mindre i ett nafs men fortfarande ett fullt fungerande hjälpmedel.
Kanske för enkelt att använda liknelsen men något talande tycker jag nog att det är. Det finns en lösning på den trasiga situationen. Åtminstone för stunden, för att vi skall kunna fortsätta leva. Längre fram kan vi se nya vägar eller nya uppgifter som vi kanske missat om livet tuffat på och vi inte varit uppmärksammade på vart vägen leder.
Kan vara så eller hur :)
Kanske för enkelt att använda liknelsen men något talande tycker jag nog att det är. Det finns en lösning på den trasiga situationen. Åtminstone för stunden, för att vi skall kunna fortsätta leva. Längre fram kan vi se nya vägar eller nya uppgifter som vi kanske missat om livet tuffat på och vi inte varit uppmärksammade på vart vägen leder.
Kan vara så eller hur :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar