Det låter bra, det låter fint och det är ärligt menat. För visst önskar vi ett gott liv och ett gott liv innehåller ju flera ingredienser. Man ska nog inte ge sig på att numrera dem och sätta som standard för lika mycket som vi människor är olika så blir säkert listan väldigt olika beroende på vem det gäller. Lika mycket som det beror på var i livscykeln vi är.
Min mor, 88 år gammal i år och en liten kropp full av smärtor har en helt annan prioritering än minsta familjemedlemmen på 4 månader. Men några saker har de gemensamt ~närhet ~kärlek ~omvårdnad ~trygghet. Lillplutten bryr sin mest om att få ha en torr blöja och magen nöjd och belåten, medan lilla mor nog helst skulle vilja ha någon att samtala med.
Jag då, ja just nu mår jag bra av att lämnat 16 kg därhän och känslan av att orka mer. En ny väg som öppnats för mig att vandra på och utforska nya områden av arbetslivet och nya bekantskaper. Ju längre vägen går får den utvisa till vilken grad av min tid som får gå till detta nya.
De gamla välbeprövade stigarna överger jag inte, nej att överge den och lämna min barnatro bakom mig skulle vara förödande och inte leda till något bättre och min familj den värderas upp allt mer ju mer åren går. Må vi alltid ha varandra...
och min bön är att mina ögon skall se högre och vidare och att jag inte missar skogen för alla träd som tycks stå i vägen. Jag ber att bitterhet inte får rota sig i mitt hjärta utan att lättnaden att förlåta får ta större plats.
Många röster hörs att styrkan för ett bättre liv är att förverkliga sig själv och det är ju bra, men om alla tänker så var hamnar vi då? Det måste finnas en annan väg där förverkligandet av mig själv och omsorgen om andra finns med olika slags mått. För i vissa perioder kanske styrkan för mig finns i att finnas till för någon annan och när tiden går om och jag är i utsatt läge finns det någon som finns där för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar